Odlingslandskapet
Det brukade odlingslandskapet har många värden för både människan och andra arter. Naturvårdsverket arbetar för att nyttjandet ska vara hållbart genom bevarande och utveckling av biologisk mångfald, grön infrastruktur och ekosystemtjänster.
Detta gör vi genom att bland annat följa upp och utvärdera jordbrukspolitiken samt ge förslag på åtgärder. Vi har öppnat ett nationellt program för ersättning och vissa skötselåtgärder i ängs- och betesmarker för att öka arealen av dessa värdefulla marker. I många frågor samverkar vi med till exempel Jordbruksverket, länsstyrelsen och lantbruks- och miljöorganisationer.
Ersättning för åtgärder i odlingslandskapet
Här hittar du information om det nationella programmet för ersättning till restaurering och vissa skötselåtgärder i ängs- och betesmarker.
Om Odlingslandskapet – bakgrund och sammanhang
Odlingslandskapet är ett multifunktionellt landskap som används till att producera livsmedel och djurfoder, men är också livsmiljö för ett stort antal arter, en betydande del av vårt kulturarv samt en plats för friluftsliv och rekreation.
Människan är nödvändig för den biologiska mångfalden
Den mångfald som finns i dagens odlingslandskap är ett resultat av hur människor har brukat marken under många tusen år. Slåtter av gräsmarker för att få vinterfoder till djuren skapade näringsfattiga ängar med hög biologisk mångfald. Hamlade träd, det vill säga träd som återkommande har beskurits för att samla lövfoder, gav knotiga gamla träd som hyser en mångfald av växt- och djurarter och ger bostad åt bland annat fåglar och fladdermöss.
Rensning av sten från åkrar gav stenmurar och rösen som är bo åt insekter och andra djur. Betade gräsmarker gav förutsättningar för många olika växter, svampar och djur. Inga av dessa landskapselement hade funnits utan människan och hennes boskap. Om människans nyttjande av landskapet upphör växer landskapet igen och delar av den biologiska mångfald som lever där nu kommer inte att kunna överleva.
Därför är odlingslandskapets biologiska mångfald beroende av att det finns människor som vill och har möjlighet att fortsätta bruka marken. Det förutsätter att det finns en attraktiv levnadsstandard på landsbygden och möjlighet att driva ett lönsamt jordbruk som både producerar livsmedel och ger förutsättningar för biologisk mångfald. En del biotoper i landskapet är skyddade, men grundförutsättningen är att det ska vara lönsamt att bedriva livsmedelsproduktion på ett sätt som samtidigt bevarar och stärker den biologiska mångfalden och dess ekosystemtjänster.
Biologisk mångfald är nödvändig för människan
Den biologiska mångfalden i jordbrukslandskapet är beroende av att människan brukar marken hållbart, men människan är också beroende av den biologiska mångfalden. Jordbruket och odling av mat är beroende av insekter som pollinerar grödorna, av markorganismer som gör jorden bördig och av fåglar och nyttoinsekter som håller skadedjur i schack.
Dessa så kallade ekosystemtjänster är nyttor som naturen ger oss människor.
En hög biologisk mångfald gör också att det ekologiska systemet blir mindre känsligt för förändringar och kan anpassa sig bättre till ändrade förhållanden. Detta är extra viktigt i tider av klimatförändringar. Därför är det viktigt att utveckla jordbrukssystem som är rationella och lönsamma, men som också bevarar och stärker den biologiska mångfalden.
Förändrade förutsättningar i jordbruket ger förändrad miljö
Den biologiska mångfalden i odlingslandskapet har minskat drastiskt under de senaste hundra åren. Detta beror till stor del på att jordbruket förändrats under samma period. Större maskiner, nya brukningsmetoder och specialiserade gårdar har revolutionerat livsmedelsproduktionen men också förändrat landskapet och skapat nya förutsättningar. Små gårdar har slagits ihop till större enheter och andra har lagts ner för att de inte kunnat konkurrera med de stora gårdarna. Detta har också bidragit till en avfolkning av landsbygden. Övergivna marker har växt igen och svårskötta marker har planterats igen med skog. Våtmarker har dikats ur, öppna diken lagts igen och stenmurar och stenrösen har tagits bort för att göra marken mer lättskött och brukandet mer rationellt.
Det som tidigare varit hem för många arter är nu borta och många av de arter som levde i det gamla odlingslandskapet klarar inte av att leva i den nya miljön. Förlust av livsmiljöer har medfört att flera arter är hotade, till exempel vilda pollinatörer.
Strukturrationalisering och specialisering pågår fortfarande och intensifiering är ett problem i vissa delar av Sverige samtidigt som många biologiskt värdefulla marker i andra delar av Sverige växer igen på grund av att jordbruk lägger ner. Globaliseringen och världsmarknadspriser påverkar också de svenska jordbrukarnas lönsamhet och möjligheter.
Hur kan du stötta naturbetesmarker?
Den biologiska mångfalden är hotad och många av de hotade växt- och djurarterna är knutna till naturbetesmarker. Det faktum att det idag bara finns några få procent kvar av de betesmarker som fanns för hundra år sedan är en stor del av orsaken till att dessa arter nu är hotade.
För att visa den här videon behöver du acceptera statistik- och marknadsföringscookies.