Avbaningsmassor i täktverksamhet från Släryds Grus & Entreprenad AB i Varberg
Ärendet gäller nytt utökat tillstånd för täkt av berg och grus på en fastighet i Varbergs kommun. Mark och miljööverdomstolen fann att massor som uppstod i täktverksamheten och som skulle användas till bullervallar och efterbehandling inom täkten kunde ses som en biprodukt.
Släryds Grus & Entreprenad AB ansökte om nytt utökat tillstånd för täkt av berg och grus på en fastighet i Varbergs kommun. Enligt bolaget skulle avbaningsmassorna betraktas som biprodukter och inte avfall då de skulle nyttjas för konstruktionsändamål i verksamheten och för efterbehandling av täkten.
Naturvårdsverket yttrade sig över handlingarna i målet efter att Mark- och miljööverdomstolens hade förelagt myndigheten att yttra sig. Naturvårdsverket hade inte varit involverad i de tidigare prövningarna och var därför remissmyndighet i detta sammanhang. Domstolen hade i sitt föreläggande avgränsat frågan till under vilka förutsättningar avbaningsmassor som uppkommer i en täktverksamhet kan/bör klassificeras som utvinningsavfall. Naturvårdsverkets avgränsade därför sitt yttrande till denna fråga.
Naturvårdsverkets viktigaste synpunkter
Enligt Naturvårdsverket saknades det i målet en redogörelse för på vilket sätt avbaningsmassorna uppfyllde biproduktskriterierna i 15 kap. 1 § miljöbalken. Det gällde särskilt rekvisitet om säkerställd avsättning samt rekvisitet om att massornas fortsatta användning inte får leda till allmänt negativa konsekvenser för miljön eller människors hälsa.
Naturvårdsverket ansåg därför att avbaningsmassorna utgjorde utvinningsavfall. Eftersom avfallet uppkom i en utvinningsverksamhet skulle utvinningsavfallsförordningen tillämpas och verksamheten behövde därför ha en avfallshanteringsplan.
Mark- och miljööverdomstolens dom
Bolaget hade i målet angett att avbaningsmassorna skulle nyttjas för konstruktionsändamål i verksamheten vid anläggande av bullervallar eller vid efterbehandling i täkten. Avbaningsmassorna innebar enligt bolaget inte en belastning för bolaget och uppfyllde därför inte avfallsdefinitionen i 15 kap. 1 § miljöbalken.
Mark- och miljööverdomstolen fann mot bakgrund av de skäl som anförts av bolaget att avbaningsmassorna inte skulle förklaras som avfall vid tillståndsprövningen utan tills vidare bedömas som en biprodukt som avses tillgodogöras i verksamheten.