Miljöpåverkan från konstgräsplaner och gummiytor

EU-kommissionen har beslutat om en begränsning av mikropartiklar av syntetiska polymerer, så kallade mikroplaster. Begränsningen trädde i kraft den 17 oktober 2023 och innebär bland annat att det blir förbjudet att sälja plastgranulat till konstgräsplaner år 2031 efter en övergångsperiod på åtta år. Syftet med begränsningen är att minska spridningen av mikroplaster till miljön. Det är däremot inte förbjudet att använda granulat som man redan har.

Begränsning av mikroplaster – mikropartiklar av syntetiska polymerer (kemi.se)

Detta betyder inte att problemet är löst eftersom konstgräsplaner och gummiytor fortsätter att sprida mikroplaster och kemikalier till omgivande mark och vatten genom slitage av plastfibrer, nedbrytning av bindemedel och avrinning vid regn.

Mikroplaster innebär miljörisker dels eftersom de inte bryts ned naturligt utan sprids och ansamlas i miljön. Vad gäller granulat kan dessutom olika typer av granulat innehålla farliga ämnen.

Mängden granulat som sprids från konstgräsplaner med granulat är beräknad till cirka 470–680 ton per år. Det sker även ett visst utsläpp från själva konstgräsfibrerna på planen men i mycket betydligt mindre omfattning än granulaten. Mikroplastutsläppet från konstgräsytor utan granulat har beräknats uppgå till cirka 2 ton per år och utsläppen från gummiytor är beräknat till cirka 16 ton per år.

Du kan läsa mer om olika uppskattningar av svinn från konstgräsplaner och hårdgjorda gummiytor i: 

Mikroplaster i miljön 2019 (pdf) 

Mikroplast från gjutet gummigranulat och granulatfria konstgräsytor (diva-portal.org)

Det förvinner stora mängder granulat från konstgräsplaner varje år och att en del av detta svinn sprids till miljön. Spridning av granulat från konstgräsplaner har därför identifierats som en viktig källa till utsläpp av mikroplast i Sverige. När det gäller problemet med spridning av granulat till miljön finns ingen samlad information som visar på skillnader i risken för spridning beroende på vilken typ av granulat som används. De olika typerna av granulat betraktas därför i denna vägledning som likvärdiga när det gäller risken för spridning av mikroplaster till miljön. Granulat kan spridas till miljön på olika sätt, till exempel direkt till den omgivande miljön, via dagvatten och eventuellt via avloppsreningsverk.

Mikroplaster är partiklar som inte finns naturligt i miljön och det finns därför anledning att vara försiktig. De exakta miljö- och hälsoriskerna är ännu inte kända, men forskningen är överens om att det finns tydliga biologiska mekanismer för skada. När mikroplaster och kemikalier sprids via avrinning, vind eller mekanisk transport kan de tas upp av djur, ansamlas i ekosystem och påverka både markmiljö och vattenmiljö. Biologiska effekter har konstaterats hos bland annat växt- och djurplankton, musslor, kräftdjur, fisk och fågel. Mikroplaster kan också fungera som bärare för andra ämnen så som tungmetaller och organiska miljögifter.

Även om halterna i dricksvatten är låga i Sverige lyfts försiktighetsprincipen, eftersom långtidseffekterna på djur, växter och ekosystem fortfarande är osäkra.

Det finns flera alternativa fyllnadsmaterial och systemlösningar som inte bygger på polymerbaserat granulat, exempelvis organiska material som kork, bark och kokos samt olika typer av granulatfria konstgrässystem. Dessa alternativ kan minska risken för spridning av mikroplast, men kunskapsläget kring deras miljöpåverkan över livscykeln är fortfarande begränsat men under utveckling med projekt som aktivt utforskar området.

Spridning av granulat och annan mikroplast från konstgräs kan till exempel ske vid olika väder. Under vinterhalvåret kan snö och efterföljande snöröjning orsaka en omfattande spridning, genom att granulat följer med i snön och hamnar i de snömassor som oftast läggs vid sidan av konstgräsplanerna. När snön sedan smälter blir en del av granulatet kvar vid sidan av planen medan en del sprids med smältvatten till dagvattenbrunnar. Även regn medför spridning av granulat via dagvattnet. En annan spridningsväg är de granulat som följer med spelarnas skor och kläder från konstgräsplanen och sedan hamnar i avloppet. Denna spridning sker bland annat från omklädningsrummens duschar, i hemmet och vid tvätt.

Konstgräsplaner och gummiytor kan innehålla flera kemiska ämnen som sprids till mark och vatten när materialen slits eller bryts ned. Vanliga ämnen är PAH:er, PFAS, ftalater och olika metaller, särskilt i återvunnet SBR gummi från däck.

Dessa ämnen är problematiska eftersom många av dem är giftiga för vattenlevande organismer, kan bioackumuleras i näringskedjan och påverka markens mikroorganismer och växters tillväxt. Sådana osäkerheter finns både för återvunnet och nytillverkat material.

Kemikalieinspektionen lyfter detta som ett miljöproblem eftersom spridning av granulat till naturen också innebär spridning av dessa ämnen. Samtidigt bedömer myndigheten att hälsorisken för personer som vistas på konstgräsplaner är låg.

Europeiska kemikaliemyndigheten (ECHA) gör en liknande bedömning och anser att risken är acceptabel, men rekommenderar ändå vissa försiktighetsåtgärder – exempelvis att borsta bort granulat från skor och kläder efter spel för att undvika att ta med materialet hem.

Kemikalieinspektionen har tagit fram information om risker förknippade med granulat, samt vägledning om regelverk och råd till verksamhetsutövare med anledning av detta.

Konstgräsplaner och fallskydd (kemi.se)

När konstgräsplaner och gummiytor når slutet av sin livslängd uppstår betydande mängder avfall. Kommuner och anläggningsägare behöver vara medvetna om att både demontering, transport och behandling av uttjänta material innebär kostnader och krav på korrekt avfallshantering.

Generellt kan konstgräsmaterial tas om hand på olika sätt, men äldre och vittrade mattor innebär ofta en ökad risk för fortsatt mikroplastspridning om de återanvänds. I sådana fall är materialåtervinning ett mer lämpligt alternativ, under förutsättning att processen inte leder till att miljöskadliga ämnen cirkuleras vidare. I dagsläget är det vanligast att uttjänta konstgräsplaner och gummiytor går till förbränning (energiutvinning). Att uttjänta mattor blir liggande utan kontroll innebär att materialet inte tas om hand på ett säkert sätt och kan leda till fortsatt spridning av mikroplast och kemikalier.

Vid omläggning kan vissa delar återanvändas, exempelvis sviktpad, medan matta, sand och granulat ofta behöver separeras och hanteras särskilt. Vissa leverantörer erbjuder återvinning av granulat och sand.