Återvinning av förpackningar
Här redovisas statistik för producentansvaret för förpackningar. 2024 uppnåddes fem av nio nationella materialåtervinningsmål för förpackningar; glas, papper, aluminium (inklusive pantburkar) och trä samt det samlade återvinningsmålet för alla förpackningsmaterial. För flera andra förpackningsslag, särskilt plast, är materialåtervinningen fortsatt långt ifrån målnivån.
Förpackningsstatistiken redovisar mängderna förpackningsavfall som uppkommer i Sverige varje år och dess materialåtervinningsgrad. Förpackningar används för att skydda och presentera en vara och kan till exempel tillverkas av papper, plast, metall, trä eller glas.
De förpackningsslag som materialåtervanns mest under 2024 var papper och glas. 99 procent av pappersförpackningarna som sattes på den svenska marknaden gick till materialåtervinning. Material-återvinningsgraden för glas var 98 procent. Materialåtervinningsgraden för plastförpackningar var 31 procent.
Mål för materialåtervinning
Enligt förpackningsdirektivet ska alla EU-länder samla in och materialåtervinna förpackningar. På EU-nivå finns det materialåtervinningsmål som ska uppfyllas till 2025. Efter 2025 höjs materialåtervinningsmålen ytterligare. För vissa materialslag har Sverige satt högre nationella mål än vad EU kräver.
Sverige har också separata materialåtervinningsmål för PET-flaskor och aluminiumburkar med pant, som inte finns på EU-nivå.
Mer läsning
Sveriges återvinning av förpackningar – uppföljning av producentansvar för förpackningar 2024 (pdf)
SCB:s statistikdatabas: Återvinning av förpackningar i Sverige (scb.se)
Producentansvar för förpackningar
Sveriges återvinning av förpackningar – uppföljning av producentansvar för förpackningar 2023 (pdf)
Så tas förpackningsstatistiken fram
Det är Svenska miljöemissionsdata (SMED) som tar fram den officiella statistiken för förpackningar, på uppdrag av Naturvårdsverket. Statistiken baseras på uppgifter som rapporteringsskyldiga aktörer lämnat till Naturvårdsverkets e-tjänst för producentansvar. Enligt förordning 2022:1274 och ska uppgiftslämnare lämna uppgifter om förpackningar och förpackningsavfall till det digitala system som Naturvårdsverket har upprättat.. E-tjänsten innehåller frågor om hur stor mängd förpackningar producenter sätter på den svenska marknaden samt hur stor mängd förpackningsavfall som samlas in, materialåtervinns, energiåtervinns eller behandlas på annat sätt.
Osäkerheter i statistiken
Det finns flera osäkerheter i förpackningsstatistiken. En källa till osäkerhet är att det finns ett okänt antal så kallade friåkare. Med det menas företag som medvetet eller omedvetet inte tar sitt producentansvar. Det kan bero på att de medvetet struntar i lagstiftningen, inte tar ansvar fullt ut eller inte vet om att de omfattas av detta ansvar. Friåkarproblematiken gör att den exakta mängden förpackningar som sätts på marknaden är okänd och med hög sannolikhet underskattad. Det leder i sin tur till att materialåtervinningsgraderna blir överskattade. Omfattningen på överskattningen är okänd och varierar sannolikt mellan olika förpackningsslag. Sedan dataår 2021 finns krav från EU på att rapportera mängden icke materialåtervunna plastförpackningar vilket ligger till grund för en avgift som alla medlemsstater ska betala till en gemensam EU-budget. För den rapporteringen finns krav på att uppskatta mängder från andra strömmar inklusive från friåkare. 2024 innebar den metoden en materialåtervinningsnivå på 29 procent jämfört med 31 procent om dessa strömmar inte inkluderas.
Beskrivning av statistikens kvalitet
En utförlig beskrivning av statistikens kvalitet finns i kvalitetsdeklarationen.
Producentansvaret för förpackningar gäller företag som först tillhandahåller förpackningen på marknaden i Sverige. Hit räknas alla företag som tillverkar, för in eller importerar förpackningar liksom alla verksamheter som importerar förpackade varor. Även verksamheter som, från ett annat land än Sverige, säljer en förpackning eller förpackad vara till en slutlig användare i Sverige omfattas.
Ansvaret gäller även företag som fyller och använder förpackningar till sina produkter och transporter. Här finns både undantag för olika situationer och extra ansvar, till exempel för engångsförpackningar av plast.
Producentansvaret ska få företag att ta fram produkter som är resurssnåla, lätta att återanvända och återvinna samt fria från miljöfarliga ämnen. På så sätt ska Sverige och andra EU-länder få mindre avfallsmängder, renare avfall och mindre nedskräpning.
I Sverige har vi ett lagstiftat producentansvar för elva produktgrupper. Producentansvaret bygger på principen ”förorenaren betalar”. I det här fallet ska den som tillhandahåller en produkt på marknaden ansvara och betala för att den tas omhand efter användning. Det kan handla om att avfall samlas in och transporteras bort eller att varorna återanvänds eller återvinns. Allt på ett miljövänligt sätt. I vissa fall ska företag även betala för städkostnader när deras produkter blivit skräp och slängts på marken.
De produktgrupper som har fått producentansvar förbrukar mycket råvaror. Producentansvaret har därför en stor potential att minska resursanvändningen och begränsa klimat- och miljöpåverkan när behovet av nya råvaror blir mindre och koldioxidutsläppen minskar.