Bekämpning av invasiva främmande växter på land

Parkslide (Reynoutria japonica) förväxlas ibland med sin släkting jätteslide (R. sachalinensis). Det finns även en hybridart som kallas hybridslide (R. x bohemica). Informationen på den här sidan omfattar alla dessa tre slidearter. För enkelhetens skull används dock bara namnet ”parkslide” i texten.

Sedan den 7 augusti 2025 finns parkslide, jätteslide och hybridslide med på EU:s förteckning över invasiva främmande arter av unionsbetydelse. Det innebär förbud mot att inneha, importera, sälja, odla, transportera, använda, byta och sätta ut arterna i naturen.

Alla tre slidearter är att betrakta som arter med stor spridning i Sverige. Naturvårdsverket kommer att utreda och ta fram så kallade hanteringsprogram som utgör riktlinjer för den långsiktiga hanteringen av dessa arter.

Information om parkslide, jätteslide och hybridslide

Parkslide är mycket invasiv, får lätt fäste på nya platser och är svår att bekämpa. En felaktigt genomförd bekämpning kan orsaka spridning både på plats och till nya platser i landskapet. Avvakta därför med att bekämpa tills du har tillräcklig kunskap om växten, ekonomiska förutsättningar och tid att genomföra en säker bekämpning.

Några saker som är extra viktiga att tänka på för att undvika spridning är:

• Tänk igenom varje steg i din hantering i förväg och säkerställ att du kan hantera jord- och växtmaterial utan att spridning sker.
• Om du väljer att ta in en entreprenör för bekämpning; försäkra dig om att den hanterar växtdelar och jordmassor på ett säkert sätt. Ta gärna in referenser på de entreprenörer du tänkt anlita.
• Om du köper jord, kontrollera med säljaren var jorden kommer ifrån och att den är ren från parkslide (och andra invasiva arter).
• Hantera växtdelarna från bekämpning på ett sätt som säkerställer att det inte sker spridning vid transport av avfallet. Transportera till exempel alltid parkslide i dubbla förslutna plastsäckar, och transportera aldrig någon del av parkslide oförpackad i öppna släp eller gallersläp. En del av spridningen utmed vägkanter kan bero på att växtdelar trillat av i transport.
• Kontrollera att kommunens återvinningscentral tar emot växtdelar från parkslide innan du börjar din bekämpning och vilka instruktioner som finns för hur du ska packa avfallet. Mer information om hur du hanterar växtdelar från bekämpningen finns längre ner på den här sidan.
• Rengör redskap, maskiner, skor etc. från jord efter kontakt med parkslide.
• Jordmassor ska hanteras på ett sådant sätt att vidare spridning inte sker.

Inför bekämpning är det viktigt att förbereda sig ordentligt. Viktiga saker att tänka på är:

• Läs på om parkslide.
• Läs på om olika bekämpningsmetoder och bestäm dig för vilken metod som är mest lämplig. Information finns i denna vägledning.
• Du kan bekämpa parkslide på din egen mark, men om du vill ta bort parkslide på någon annans mark, till exempel kommunens eller grannens, måste du ha markägarens tillstånd.
• Prata med grannar om beståndet har spridit sig så att ni kan genomföra en samordnad insats.
• Hantera växtdelar på rätt sätt för att undvika spridning; läs på om vad du bör tänka på i denna vägledning och i vägledning om hantering av växtdelar vid bekämpning av invasiva främmande arter.
• Vid större exploateringar som vägar eller bostadsområden är det viktigt att i ett tidigt skede identifiera förekomst av parkslide och ta fram en plan för hantering av den.
• Ta fram en plan för bekämpningen och tänk på att bekämpa hela beståndet. Detaljerna i bekämpningen är ofta viktiga, hoppa inte över steg.
• Fundera om du har rätt förutsättningar att kunna genomföra planen. Om förutsättningar saknas är det bättre att avvakta med bekämpningen. 

Information om parkslide

På sidorna nedan kan du läsa mer om hur du gör och vad du bör tänka på:

Det finns många faktorer som spelar in när du ska välja metod. Plats (exempelvis närhet till vatten, byggnader, skyddad natur, infrastruktur, markens beskaffenhet), storlek på beståndet, ekonomiska förutsättningar och tidsresurser påverkar vilken bekämpningsmetod som är lämplig att använda på en viss plats. Vissa metoder får man inte använda på vissa platser, det gäller särskilt för kemisk bekämpning. Gemensamt för samtliga metoder är att det alltid finns risk att parkslide kan reagera på bekämpningen genom att rotskott växer i sidled, kanske till någon annans mark som man inte har rådighet över.  Många gånger kan en kombination av två eller flera metoder krävas. Saknar man möjlighet att genomföra en åtgärd fullt ut ska man välja en annan metod eller avvakta tills man har förutsättningarna som krävs.

Mekanisk bekämpning som grävning med bortforsling är en metod där en engångsinsats kan lösa problemet. Arbetet innebär dock ofta stora ekonomiska kostnader och har flera riskmoment både på bekämpningsplatsen och under transport av jord- och växtmaterial.

Täckning med markduk med syfte att stänga ute solljus kräver att man täcker med god marginal runt växtplatsen och att marken är fri från träd, buskar och byggnader eftersom det annars är svårt att få markduken att fästa så att det blir tätt. Ytliga mekaniska metoder som klippning och rotdragning kan utföras relativt enkelt men behöver upprepas ofta. Har man ett väletablerat bestånd med omfattande rot- och jordstamssystem är det tveksamt om denna metod kan användas över huvud taget eftersom risken för spridning är mycket stor och kräver arbete över många år.

Kemisk bekämpning med produkter som innehåller glyfosat kan fungera om bekämpningen utförs av yrkeskunnig. Spridning av kemiska bekämpningsmedel omfattas dock av restriktioner och är förbjudet inom vissa områden. Se vår vägledning Förbud mot viss användning av växtskyddsmedel  Kemisk bekämpning med glyfosat får endast genomföras av yrkeskunnig med behörighet att använda växtskyddsmedel och med kunskap om gällande lagstiftning. Även denna metod behöver generellt upprepas under flera år.

Förbud mot viss användning av växtskyddsmedel

Värmebehandling innebär att man behandlar de underjordiska delarna med höga temperaturer med målet att ta död på växten. Det finns olika tekniska varianter där metoder med vattenånga och även konduktiva värmestavar har visat god effekt. Behandling med hetvatten kan också fungera som utnötningsmetod, men kan kräva upprepade behandlingar över flera år. Värmemetoderna är ofta energikrävande och kan vara svåra att genomföra på vissa platser, exempelvis i jord med mycket sten. Det finns entreprenörer som är specialiserade på att utföra värmebehandling.

Det pågår försök med syrefria metoder som likt värmebehandling syftar till att ta död på de underjordiska delarna av växten. Naturvårdsverket följer utvecklingen i Europa och Sverige för att kunna vägleda om dessa metoder i framtiden.

Biologisk bekämpning av parkslide har prövats men än så länge saknas bevis för att metoderna fungerar långsiktigt. Det pågår till exempel försök med bete av gris, får och getter. I USA, Nederländerna och Storbritannien pågår försök med en insekt (bladloppan Aphalara itadori från Japan) som är specialiserad att äta parkslide. Man har dock inte lyckats få insekten att etablera sig tillräckligt för att nå effekt.

Du kan läsa mer om metoderna nedan och i metodkatalogen:

Med mekanisk bekämpning menas metoder där växtdelar åtgärdas genom klippning, rotdragning, grävning eller täckning.

Alla former av mekanisk bearbetning av de ovanjordiska delarna under växtsäsongen riskerar att stimulera plantans jordstammar att sätta nya skott längre bort från ursprungsplantan, särskilt när plantan är väletablerad. Man bör därför vara beredd på att plantan sprider sig på platsen och kanske blir tätare.

Har man ett stort och väletablerat bestånd som dessutom angränsar till annan fastighet som man saknar rådighet över bör man därför undvika ytliga mekaniska metoder då risken för spridning är stor.

Kemisk bekämpning av parkslide kräver växtskyddsmedel med det verksamma ämnet glyfosat för att uppnå önskad effekt. Innan det kan bli aktuellt med kemisk bekämpning ska den som överväger att använda växtskyddsmedel göra en bedömning av om syftet med bekämpningen kan uppnås med metoder som ger lägre miljöbelastning och mindre risker för människors hälsa. I vissa fall kan kemisk bekämpning vara det mest ekonomiska och effektivaste bekämpningsalternativet, men dess lämplighet ur hälso- och miljöskäl måste alltid vägas in i bedömning av det enskilda fallet. Den som utför den kemiska bekämpningen behöver ha yrkesmässig behörighet för växtskyddsmedel och god kunskap om gällande lagstiftning och hantering av parkslide.

Värmebehandling kan användas till att rena jord från parkslide för återanvändning, eller för att bekämpa parkslide på plats. Metoden går ut på att värma upp hela den aktuella jordvolymen till en temperatur där växten inte överlever. Målet är att nå upp till temperaturer över 80 °C (den temperatur då proteiner denatureras); underjordiska jordstammar behöver generellt utsättas för denna temperatur under flera dagar för att avdöda. Metoden kan resultera i fullständig utrotning av parkslide på platsen.

Upphettningsmetoderna kan delas in i tre kategorier: konduktionsvärme, vattenånga samt het/ytvatten. Behandlingen utförs i avgränsade ytor och tar sikte på att avdöda hela beståndet. Området kan behöva bevakas en tid efteråt för att upptäcka eventuell återväxt.

Gemensamt för metoderna är att man behöver ta in specialbyggda maskiner och utrustning. Metoderna kräver generellt mycket energi och är ekonomiskt kostsamma. Alla levande organismer i jorden som värms upp dör. Metoderna är dock kemikaliefria och lämnar inga andra rester i miljön. Inget växtmaterial eller jord behöver transporteras bort, vilket minimerar risken för spridning och jorden kan återanvändas på plats.

Man kan kombinera flera av metoderna ovan men man bör läsa igenom samtliga riktlinjer för varje enskild metod.  Alla kriterier för varje metod måste följas för en effektiv och säker bekämpning.

Man kan till exempel kombinera grävning med klippning eller rotdragning. Gräv då bort stora rotbitar och följ upp med att dra upp skott som kommer. Det är fortfarande mycket viktigt att hantera jordmassor och växtdelar rätt. Tänk på att båda metoderna kan orsaka spridning till nya platser och att plantan sätter rotskott som drar i väg långt. Det är viktigt att man är beredd på att lägga ner mycket tid på efterarbete med rotskott.

Klippning eller rotdragning kan vara ett bra komplement till markduk om det kommer upp skott vid sidan av duken. Man bör dock tänka på att lägga duken enligt beskrivningen i vägledningen ovan och använda klippning eller rotdragning endast som komplement. Att lägga duken med kort marginal eller dålig överlappning kommer leda till en stor mängd skott och mycket efterarbete.

Man bör vara försiktig med att kombinera mekanisk bekämpning med glyfosat men ibland kan det vara en bra lösning. Till exempel kan den gröna delen av växten först klippas ner och återväxten behandlas senare på säsongen med glyfosat. Att klippa ner växten har samma syfte som en tidig kemisk bekämpning: att försöka trötta ut växten genom att ta bort grön växtmassa. Det är dock mycket viktigt att den gröna växtmassan efter nedklippning tas omhand på rätt sätt så att spridning undviks, eftersom det finns viss risk för att gröna stjälkar kan slå rot. Det bör också gå minst sex veckor mellan nedklippningen och besprutningen så att växten utvecklat ordentlig bladmassa. Tänk också på att inte klippa eller dra rötter förrän plantan börjar vissna efter den kemiska bekämpningen (cirka två veckor efteråt).

Eftersom parkslide är så svårbekämpad har många bekämpningsmetoder testats; tyvärr också metoder som är mycket miljöfarliga, ineffektiva och olagliga.

Det är inte tillåtet att hälla bensin eller diesel på parkslide, inte heller saltsyra, svavelsyra, kaustiksoda (”propplösare”) eller batterisyra. Förutom att det är mycket miljöfarligt och olagligt är det dessutom ineffektivt eftersom ämnena inte aktivt tas upp av rötterna och därför har liten påverkan på jordstammarna, som är det man försöker döda.

Det är olagligt att använda salt som växtskyddsmedel. Parkslide är dessutom tålig mot salt; den växer gärna både på strandängar och i vägkanter som saltas. Det kan vara mycket skadliga för naturen och tar död på organismer i jorden, både lokalt och en bra bit ifrån platsen. Salt ändrar också kemin i marken och markens vattenhållande egenskaper och tar mycket lång tid att skölja ur jorden.

Parkslide orsakar ökade kostnader och förseningar vid anläggningsarbete och grönyteskötsel i infrastrukturen. Fundera på om ni måste gräva genom eller precis i närheten av parkslide. Går det att gräva runt eller på en annan plats? Måste området klippas?

Alla företag som jobbar med infrastruktur bör ha en strategi för hantering av parkslide och säkerställa att all personal känner till riktlinjerna. Strategin bör innehålla riktlinjer för kartläggning, planering, utförande, uppföljning och tillbud.

Se exempel på innehåll i en möjlig strategi här: 

• En kartläggning innehåller eftersökning av parkslide både i kartmaterial och på plats. Lokaler med parkslide bör märkas ut, så att ingen av misstag gräver i eller klipper ner den.
• Vid grävning i bestånd med parkslide, eller i nära anslutning till den, bör en riskhanteringsplan göras som klargör hur det säkerställs att jordmassor inte sprids.
• Riktlinjer för hur riskhanteringsplanen följs: finns till exempel en arbetsledare som ansvarar för att varje steg följs och som övervakar arbetet med parkslide?
• Krav på att nya massor till ett område är fria från parkslide och andra invasiva växter, oavsett om de finns på områden sedan innan eller inte.
• Efter genomfört arbete ska maskiner och maskindelar (samt skor och handverktyg) som varit i kontakt med jord med parkslide rengöras noggrant, antingen borstas eller tvättas.  Rengöringen kan till exempel genomföras på en genomsläpplig fiberduk för att förhindra spridning. Alla redskap och maskindelar som varit i kontakt med jord med parkslide måste rengöras.
• Arbetet bör följas upp och utvärderas; kan något förbättras eller göras annorlunda?
• Vilka åtgärder ska genomföras om jord hamnar på fel plats, maskiner inte rengörs eller om någon råkar köra över parkslide med en gräsklippare eller slåttermaskin?

Vid arbete med klippning av grönytor där man påträffar parkslide, bör man kontrollera om beställaren känner till att det förekommer parkslide på platsen. Parkslide bör inte slaghackas då stamrhizomer kan gå av och sprätta i väg och orsaka spridning till nya platser.  Växtdelar bör inte lämnas på platsen utan samlas upp och transporteras väl försluten till en avfallsanläggning (verksamhet) eller en återvinningscentral (privatpersoner), eftersom även gröna delar kan slå rot.